söndag 31 oktober 2010

Slängpolska och fiol.

När jag var liten var min pappa ordförande i en hembygdsförening. Då arrangerades någon gång om året en spelmansstämma och jag dansade med gubbarna på dansbanan. Schottis, polska och hambo. Kjell var så lång och jag så liten, så liten som en femåring är, att när vi snurrade stod mina ben rätt ut i luften.

Sedan slutade de där spelmansstämmorna och därmed slutade även mitt folkdansande. Jag har sedan dess i bakgrunden haft en längtan efter att dansa igen. Och att lyssna mer på folkmusik. Att gå på stämmor och folkmusikfestivaler. Fast eftersom ingen av de vänner jag umgåtts med har haft det intresset så har inte heller jag gett det utrymme, utan har ägnat mig åt andra saker som jag också velat göra.

Men, så i våras, träffade jag E, som befann sig i just folkmusikvärlden och han tog mig med på dans en kväll. Tänk att jag så många år senare fortfarande mindes stegen. Jag kände att det nog snart kunde finnas lite plats i mitt liv för folkmusiken... Allt har sin tid liksom.

Allt har sin tid. Och nu är det tid för slängpolska och fiol. Förra veckan fick jag ett infall och bestämde mig för att lära mig spela fiol. Jag ringde en av mina bästa vänner som är violinist och fiolpedagog och frågade om hon kunde tänka sig att undervis mig och det ville hon såklart. Så nu har jag haft min första lektion, jag har varit och hyrt en fiol på Kulturskolan i min kommun och nu är det då bara att öva. Öva och öva. :)
Jag får se hur länge jag har tålamod med detta projekt, mitt mål är inte att bli proffs, men att bli så pass bra att jag kan vara med och spela "buskspel" på stämmor och danskvällar.

Och varje söndag är det folkdanskväll och sedan några veckor tillbaka går jag leende dit och får mitt behov av slängpolska tillfredsställt...

fredag 15 oktober 2010

Livsfilosofi

Min generella livsinställning går i princip ut på följande:

Varje människa ansvarar för sina egna känslor.

Det du känner får stå för dig, det jag känner få stå för mig. Har du någon gång varit med om att en människa projicerat över sina egna känslor på dig med konsekvensen att du obefogat fått dåligt samvete? Eller har du i oro över en annan människa tagit på dig den personens känslor och går runt och mår dåligt för att du tror att den personen känner sig si eller så?

Kom ihåg att det är stor skillnad på att kunna känna empati och att kliva in i en annan människas känsloliv.


Varje människa ansvarar för sitt eget liv och man måste själv se till att skapa det liv man vill ha.Vad vill du ägna din tid åt? Vilka människor vill du ha runt dig i ditt liv? Vad för sorts relationer vill du ha med dessa människor? Hur och var vill du bo? Hur vill du må inombords? Livet blir vad man själv gör det till.


Man har alltid ett val, även när livet känns svårt.
Ibland råkar man ut för motgångar, tunga perioder och allt känns svart. Då kan man välja att grotta ner sig i sorgen, låta den ta över hela ens liv och låta tiden gå. Eller så kan man välja att arbeta aktivt i processen, försöka fokusera på det som är bra och de framsteg man gör i arbetet att komma vidare. Då kommer man att komma ur det snabbare och se nya möjligheter.


Livet Är. Acceptera förändringar och var inte rädd för dem.

Vissa förändringar kommer plötsligt, vissa är naturligtvis bra. Men vissa känns jobbiga eller rent av outhärdliga och går inte att påverka åt det håll man själv skulle vilja och det är just dessa förändringar jag syftar på nu. Oavsett om man vill det eller inte så kommer de, likt förbannat.

Om man då inte accepterar och välkomnar dem så kommer man springa runt och må dåligt i sitt ekorrhjul. Om man fokuserar på det man förlorat och säger ”jag vill inte att det ska bli såhär” och låter sorgen eller rädslan ta över, så blir tillvaron outhärdlig och det är svårt, nästintill omöjligt att gå vidare. Men om man istället säger ”jaha, blev det såhär nu? Oj, ja, det var ju inte alls det jag ville eller var inställd på, men eftersom jag inte kan påverka det så ok, Hej Förändring! Jag får väl göra det bästa av den nya situationen. Jag ska se till att den här förändringen gör mitt liv lika bra eller ännu bättre än det var innan. Det blir bara på ett annat sätt än det jag trodde”. Det kan alltid bli bra eller bättre, även om det inte känns så till en början, så försök att vila i att du vet att du kommer dithän.

Vissa förändringar bör man också stå för själv. Om något inte känns rätt så bör man förändra det. Livet är för kort för att inte njutas av så mycket det bara går. Det här kopplas såklart ihop med att man själv ansvarar för sitt eget liv.


Lev i nuet.
Glöm inte att ta vara på nuet. Uppskatta den tid du har och se till att använda den till det du vill.
Det som var förut är inte viktigt längre. Det väsentliga med det som har varit är att det har format dig till den du är, gett dig åsikter, tankar, minnen och det har lett dig till den punkt i livet där du är nu. Och i praktiken är det nuet som räknas.

Nuet ger dig konstant nya insikter, åsikter, tankar och upplevelser att förvandla till minnen. Nuet kan också ge dig njutning av stunden. Det som kommer framöver kan du försöka planera, du kan sätta upp mål och riktningar och du kan sträva efter att uppnå dem. Ibland lyckas du och då kan du såklart känna de stunderna att du är lycklig. Men blir det inte som du tänkt dig får du ändå inte glömma känna efter var du är då, och se varje stund för vad den är, acceptera den och anpassa dina nästa val efter den.

fredag 1 oktober 2010

Fina Boken

Jag ska skapa en bok med fint innehåll. Där i ska citeras fina ord som fina vänner sagt till mig, så att jag när jag behöver kan läsa och bli glad och stärkt.