Jag tittade just igenom min gamla blogg och insåg att en del av de inläggen är riktigt bra..
De hade ett bra flyt och innehöll tänkvärda tankar. Kolla gärna om du vill, det finns en länk här bredvid..
Just nu är jag alldeles för trött för att skriva något alls, sov inte bra inatt och ska nog försöka gå och lägga mig snart.. Om jag kan för lakansskräcken. Eller.. det är nog egentligen inte lakansskräck, när jag känner efter. Jag har faktiskt inte ångest över morgondagen. :) Jag har nog bara svårt att gå och lägga mig för att det är kul att vara uppe. Oj, vilken skön insikt.
Nu blir det te och macka! Eller kanske lite fat yoghurt med valnötter och honung.. mums! Och SEN sängen. Den sköna, sköna sängen.
fredag 5 juni 2009
torsdag 4 juni 2009
Värdet av att välja vad man ägnar sin tid åt
Mötet med Lars och Annika gick verkligen superbra! Vilka härliga människor! Nu känner jag mig glad, upprymd och inspirerad. Ett nytt samarbete är igång och det känns helt fantastiskt. Precis vad jag behöver och vad jag har längtat efter, alldeles för länge.
Arbetet jag haft det senaste året har, som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg, sugit all min kraft och energi. Jag har inte kunnat få utlopp för min kreativitet, varken på arbetstid eller på min fritid för jag har varit helt slut och orkeslös. Jag har längtat så länge efter att få jobba med projekt och med människor som betyder något för mig och som ger mig glädje och inspiration.
Nu när jag tagit steget och sagt upp mig från mitt energisugande tråkjobb så ligger världen för mina fötter. Det är jag själv som bestämmer över min tid och hädanefter ska jag ägna så mycket som möjligt av den åt sådant som jag mår bra av.
När Andreas (min sambo) åker iväg på låtskrivarhelger och repetitioner eller har en spelning så blir jag varje gång påmind om att det är så där jag också vill ha det. Igen, säger jag, för så har jag också haft det, under många, många år av mitt liv, i teatergrupper, körer, lajvgrupper, Stockholmsfänikan och festivalarbetsgrupper m.m. Grupper som inneburit att jobba mot ett mål i något gemensamt projekt. Jag har saknat samhörigheten och jag har saknat repetitioner, skaparhelger, kreativa möten och gruppprocesser.
Ibland har jag faktiskt känt mig lite avundsjuk när Andreas har åkt iväg och den känslan har kommit av att jag själv inte haft samma möjligheter att jobba på det sättet de senaste två åren och att jag har saknat det enormt mycket och därför känt mig irriterad över att ha satt mig i en arbetssituation som inneburit precis motsatsen till det jag egentligen ville.
Men nu, nu är det äntligen på väg att vända. Jag är så glad! Första steget var att säga upp mig. Det var verkligen det bästa jag kunde göra. Stegen som kommer nu framöver handlar om att hitta nya jobb, uppdrag och fritidssysselsättningar som tar hänsyn till min vilja och kreativitet.
Igår fick jag klart min hemsida någorlunda, idag har jag inlett ett samarbete med Locka Produktion och deras fria professionella teatergrupp, Lykta Teaterkompani. Jag ska börja med att sälja deras redan färdiga barnteaterföreställning "Sagan om Riddar Parsifal" och antagligen vara med och arbeta fram nya projekt och föreställningar framöver. Det känns verkligen superkul och som att vårt samarbete blir givande åt alla håll. De behöver nya personer och ny energi in i sin grupp och jag behöver ny energi och en ny grupp att jobba med. Helt perfekt!!
Att komma in i teaterbranschen igen är också bara positivt, har verkligen saknat det och känner mig aspepp! Att jag på köpet kan få in lite extra pengar är ju också ett av mina mål och önskemål. Det ska bli riktigt spännande att se vart detta leder. :)
Jag har också en sjungning med en kvartett i juli, vi ska sjunga somriga visor på Hälsingegården Bommars, strax norr om Ljusdal. Också ett projekt som jag verkligen mår bra av att ägna mig åt. Vilket påminner mig om att jag måste öva på mina stämmor tills repet på måndag. Men det får nog bli imorgon, idag är mina halsmandlar av den större storleken. Nä, nu ska jag bara ta en kopp ingefärsvatten och sen laga lite mat, sätta mig i soffan och njuta av känslan av att vara på rätt väg i mitt liv igen.. Hurra! :)
Arbetet jag haft det senaste året har, som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg, sugit all min kraft och energi. Jag har inte kunnat få utlopp för min kreativitet, varken på arbetstid eller på min fritid för jag har varit helt slut och orkeslös. Jag har längtat så länge efter att få jobba med projekt och med människor som betyder något för mig och som ger mig glädje och inspiration.
Nu när jag tagit steget och sagt upp mig från mitt energisugande tråkjobb så ligger världen för mina fötter. Det är jag själv som bestämmer över min tid och hädanefter ska jag ägna så mycket som möjligt av den åt sådant som jag mår bra av.
När Andreas (min sambo) åker iväg på låtskrivarhelger och repetitioner eller har en spelning så blir jag varje gång påmind om att det är så där jag också vill ha det. Igen, säger jag, för så har jag också haft det, under många, många år av mitt liv, i teatergrupper, körer, lajvgrupper, Stockholmsfänikan och festivalarbetsgrupper m.m. Grupper som inneburit att jobba mot ett mål i något gemensamt projekt. Jag har saknat samhörigheten och jag har saknat repetitioner, skaparhelger, kreativa möten och gruppprocesser.
Ibland har jag faktiskt känt mig lite avundsjuk när Andreas har åkt iväg och den känslan har kommit av att jag själv inte haft samma möjligheter att jobba på det sättet de senaste två åren och att jag har saknat det enormt mycket och därför känt mig irriterad över att ha satt mig i en arbetssituation som inneburit precis motsatsen till det jag egentligen ville.
Men nu, nu är det äntligen på väg att vända. Jag är så glad! Första steget var att säga upp mig. Det var verkligen det bästa jag kunde göra. Stegen som kommer nu framöver handlar om att hitta nya jobb, uppdrag och fritidssysselsättningar som tar hänsyn till min vilja och kreativitet.
Igår fick jag klart min hemsida någorlunda, idag har jag inlett ett samarbete med Locka Produktion och deras fria professionella teatergrupp, Lykta Teaterkompani. Jag ska börja med att sälja deras redan färdiga barnteaterföreställning "Sagan om Riddar Parsifal" och antagligen vara med och arbeta fram nya projekt och föreställningar framöver. Det känns verkligen superkul och som att vårt samarbete blir givande åt alla håll. De behöver nya personer och ny energi in i sin grupp och jag behöver ny energi och en ny grupp att jobba med. Helt perfekt!!
Att komma in i teaterbranschen igen är också bara positivt, har verkligen saknat det och känner mig aspepp! Att jag på köpet kan få in lite extra pengar är ju också ett av mina mål och önskemål. Det ska bli riktigt spännande att se vart detta leder. :)
Jag har också en sjungning med en kvartett i juli, vi ska sjunga somriga visor på Hälsingegården Bommars, strax norr om Ljusdal. Också ett projekt som jag verkligen mår bra av att ägna mig åt. Vilket påminner mig om att jag måste öva på mina stämmor tills repet på måndag. Men det får nog bli imorgon, idag är mina halsmandlar av den större storleken. Nä, nu ska jag bara ta en kopp ingefärsvatten och sen laga lite mat, sätta mig i soffan och njuta av känslan av att vara på rätt väg i mitt liv igen.. Hurra! :)
Ett givande möte?
Idag ska jag ha ett möte med Lars och Annika. De har en barnteaterföreställning och vi ska prata om hur vi kan samarbeta. Jag tror det vore superkul att få jobba med dem som producent, det kan säkert dessutom dra in lite extrapengar. Ska bli spännande att se var detta leder.
Nu måste jag städa hemmet lite, för de kommer hit på eftermiddagen och då vill jag få bort det värsta av allt som ligger runtstrött här. Och så måste jag äta något. Jag är så inne på att driva igång något nytt nu och håller på med hemsidan, förstudier av mina affärsidéer och en massa annat att jag knappt kommer ihåg att äta. Vill liksom inte lämna datorn. Är i ett sånt skönt flöde av att få saker och ting gjorda. :)
T.ex blev min hemsida äntligen klar igår kväll!! http://www.lisa.tegelmark.se/
Nu ska jag bara komma på hur jag ska få den att synas om man söker på mitt namn på google. Söker man på tegelmark.se så kommer syrran sida upp, men hon har ju "huvuddomänen". Kanske man måste ha det för att synas i sökresultatet. Kanske jag får skaffa mig en egen domän isf så småningom, men då vill jag helst komma på ett bra företagsnamn först och inte bara använda mitt eget namn.. Well.. nu måste jag slita mig och ta mig ut i köket..
Nu måste jag städa hemmet lite, för de kommer hit på eftermiddagen och då vill jag få bort det värsta av allt som ligger runtstrött här. Och så måste jag äta något. Jag är så inne på att driva igång något nytt nu och håller på med hemsidan, förstudier av mina affärsidéer och en massa annat att jag knappt kommer ihåg att äta. Vill liksom inte lämna datorn. Är i ett sånt skönt flöde av att få saker och ting gjorda. :)
T.ex blev min hemsida äntligen klar igår kväll!! http://www.lisa.tegelmark.se/
Nu ska jag bara komma på hur jag ska få den att synas om man söker på mitt namn på google. Söker man på tegelmark.se så kommer syrran sida upp, men hon har ju "huvuddomänen". Kanske man måste ha det för att synas i sökresultatet. Kanske jag får skaffa mig en egen domän isf så småningom, men då vill jag helst komma på ett bra företagsnamn först och inte bara använda mitt eget namn.. Well.. nu måste jag slita mig och ta mig ut i köket..
onsdag 3 juni 2009
Det nöjda livet...
Idag startar jag den här bloggen. Egentligen har jag redan en blogg, men det känns som att jag vill börja om. Det känns som att jag är på väg till något nytt. (Nu igen).
För ett par veckor sedan sa jag upp mig från mitt jobb. Jag är sjukt nöjd med det beslutet, det är verkligen det bästa jag kunde ha gjort. Jag mådde inte bra av att vara där. Varje söndag sedan någon gång innan jul har jag haft ont i magen för att det snart är ny arbetsvecka. Varje måndagmorgon har jag gått som i motvind mot tåget. Ibland har jag inte ens kommit iväg. En gång förut har jag haft det precis så och då lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig i den situationen. Ändå hamnade jag där, av rädsla för att tappa min ekonomi, nu i kristider då det inte växer jobb på träden.
Min plan var att söka och få ett nytt jobb innan jag sa upp mig, men min kraft räckte inte till. Jag var sur, ledsen var och varannan dag, otålig, irriterad och vansinnigt trött. När jag en måndag morgon för två veckor sedan återigen låg dubbelvikt i soffan med gråten i halsen och hörde mig själv uttala orden "Jag kan inte ha det så här längre" insåg jag att det måste vara sista gången jag säger dem. Just den meningen har jag sagt alltför många gånger det senaste halvåret. Nä, aldrig mer.
Sekunderna efter att jag över telefonen talat om för min chef att jag ville säga upp mig så tänkte jag att va fasen har jag gjort? var detta klokt? Men ytterligare ett par sekunder senare infann sig en så enormt stor lättnad. Det var som att jag var ett torrt och törstigt träd som plötsligt fick vatten. Min livskraft bokstavligen kröp upp genom kroppen, mina kreativa tankar och viljan att inspireras bara flödade fram genom min hjärna. Det var underbart.
En stund funderade jag över vad min släkt och mina vänner skulle säga, men det visade sig att alla jag pratade med gav mig sitt fulla stöd. Tack!
Jag har nu lite mindre än tre månader på mig att hitta en ny sysselsättning. Jag har sökt ett marknadsföringsprogram på universitetet, vet inte än om jag kommer in och allra helst vill jag faktiskt jobba. Är inte alls sugen på att gå tillbaka till studiemedelsinkomsten, så jag kollar varje dag efter jobb jag kan söka. Jobb som jag vill ha! Som jag kommer att må bra av! Jobb som innebär att jag får utlopp för min kreativitet och längtan att utföra saker. Eventbranschen är verkligen min grej.
Väntar svar på en ansökan för en projektledartjänst för Dansistan och har ett par till ansökningar att skriva den här veckan. Jag fick inte jobbet som konferenskoordinator på Nacka Kulturcentrum, jag föll på målsnöret, lite surt förstås, kändes som ett riktigt roligt jobb, men det faktum att jag det stod mellan mig och bara en annan när det fanns 200 sökande ger mig självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag vill och känner mig faktiskt ganska lugn över att jag nog kommer att hitta något under sommaren, men det gäller att inte ligga på latsidan. Fast nu, när jag tagit steget att ta mig bort från det som gjort mig trött och ledsen känner jag att jag har mycket glad kraft att lägga på att ta mig vidare.
Det finns förstås mycket i mitt liv som redan ingår i "det nöjda livet", men nu måste jag få in arbetsbiten där också... Heja mig!
(Vill tillägga att den negativa känslan mitt jobb i Upplands Väsby gett mig inte har något att göra med mina arbetskamrater. De är fantastiska och jag tycker mycket om dem. Det är de som varit det positiva med jobbet och det är dem som har fått mig att ens gå dit. Det är mina arbetsuppgifter som för mig varit slitsamma, jobbiga och tråkiga...)
Förresten: länk till min gamla blogg om du vill läsa: http://www.lajsas.bloggspace.se/
För ett par veckor sedan sa jag upp mig från mitt jobb. Jag är sjukt nöjd med det beslutet, det är verkligen det bästa jag kunde ha gjort. Jag mådde inte bra av att vara där. Varje söndag sedan någon gång innan jul har jag haft ont i magen för att det snart är ny arbetsvecka. Varje måndagmorgon har jag gått som i motvind mot tåget. Ibland har jag inte ens kommit iväg. En gång förut har jag haft det precis så och då lovade jag mig själv att aldrig mer sätta mig i den situationen. Ändå hamnade jag där, av rädsla för att tappa min ekonomi, nu i kristider då det inte växer jobb på träden.
Min plan var att söka och få ett nytt jobb innan jag sa upp mig, men min kraft räckte inte till. Jag var sur, ledsen var och varannan dag, otålig, irriterad och vansinnigt trött. När jag en måndag morgon för två veckor sedan återigen låg dubbelvikt i soffan med gråten i halsen och hörde mig själv uttala orden "Jag kan inte ha det så här längre" insåg jag att det måste vara sista gången jag säger dem. Just den meningen har jag sagt alltför många gånger det senaste halvåret. Nä, aldrig mer.
Sekunderna efter att jag över telefonen talat om för min chef att jag ville säga upp mig så tänkte jag att va fasen har jag gjort? var detta klokt? Men ytterligare ett par sekunder senare infann sig en så enormt stor lättnad. Det var som att jag var ett torrt och törstigt träd som plötsligt fick vatten. Min livskraft bokstavligen kröp upp genom kroppen, mina kreativa tankar och viljan att inspireras bara flödade fram genom min hjärna. Det var underbart.
En stund funderade jag över vad min släkt och mina vänner skulle säga, men det visade sig att alla jag pratade med gav mig sitt fulla stöd. Tack!
Jag har nu lite mindre än tre månader på mig att hitta en ny sysselsättning. Jag har sökt ett marknadsföringsprogram på universitetet, vet inte än om jag kommer in och allra helst vill jag faktiskt jobba. Är inte alls sugen på att gå tillbaka till studiemedelsinkomsten, så jag kollar varje dag efter jobb jag kan söka. Jobb som jag vill ha! Som jag kommer att må bra av! Jobb som innebär att jag får utlopp för min kreativitet och längtan att utföra saker. Eventbranschen är verkligen min grej.
Väntar svar på en ansökan för en projektledartjänst för Dansistan och har ett par till ansökningar att skriva den här veckan. Jag fick inte jobbet som konferenskoordinator på Nacka Kulturcentrum, jag föll på målsnöret, lite surt förstås, kändes som ett riktigt roligt jobb, men det faktum att jag det stod mellan mig och bara en annan när det fanns 200 sökande ger mig självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag vill och känner mig faktiskt ganska lugn över att jag nog kommer att hitta något under sommaren, men det gäller att inte ligga på latsidan. Fast nu, när jag tagit steget att ta mig bort från det som gjort mig trött och ledsen känner jag att jag har mycket glad kraft att lägga på att ta mig vidare.
Det finns förstås mycket i mitt liv som redan ingår i "det nöjda livet", men nu måste jag få in arbetsbiten där också... Heja mig!
(Vill tillägga att den negativa känslan mitt jobb i Upplands Väsby gett mig inte har något att göra med mina arbetskamrater. De är fantastiska och jag tycker mycket om dem. Det är de som varit det positiva med jobbet och det är dem som har fått mig att ens gå dit. Det är mina arbetsuppgifter som för mig varit slitsamma, jobbiga och tråkiga...)
Förresten: länk till min gamla blogg om du vill läsa: http://www.lajsas.bloggspace.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)