Jag vill berätta för dig om Understockholm, en parallell stad till Överstockholm, som är det Stockholm du känner till. I Understockholm finns det varelser och platser som skulle få dig som är Överstockholmsbo att stelna av skräck. I Understockholm är tillvaron ganska mörk. Ganska farlig. Man får passa sig vart man sätter fötterna och vem man ingår avtal med.
På Fjäderholmarna, till exempel, tillverkas de allra skönaste bolster och kuddar av änglafjädrar. Sover du med ett sådant i sängen vaknar du alltid utvilad utan spänningar i kroppen. Men vad de flesta blundar för är att en gång i tiden fångades en ängel in och hen plockades skrikande av smärta på alla sina fjädrar, en fjäder i taget för att bibehålla högsta kvalitet. Nu har hen bara två skelettstumpar kvar av sina vingar och apatiskt fastspänd i en maskin som styr hens arm att plocka de andra änglar som fångas in. Det finns verkligen en bra marknad för Änglainfångarna som säljer änglarna dyrt till Fjäderholmarna.
Från Telefonplans stora växel kan man ringa till vem som helst när som helst även om du inte vet numret till den, eller om den har glömt sin mobiltelefon. Det är bara att ringa till ett föremål i närheten, som kaffekoppen på personens skrivbord, gaffeln han äter sin lunch med eller bordsgrannens slips. Från Telefonplan kan man även ringa till Överstockholm, men det är en väldigt skrapig linje.
Gröna lund har en mörk baksida till skrattet, glädjen och förtjusningen. Här finns även de ungdomar som en gång spirade i tron att natten ännu var ung och framtiden deras. Idag är de kvar, gamla och grå. De minns den skinande glädjekicken och strävar idag för att återuppleva den. De driver runt där, drivna av längtan efter glädjen, försöker desperat ha kul, åker attraktion efter attraktion. Några har anställts av Cirkusdirektören, jobbar och sliter för betalningen att få åka ett åk i fritt fall.
På Riksarkivet arkiveras alla Understockholms framtider. Framtidsutsikterna visas i fönstren, de bränns fast på glasplåtar som monteras i fönstrena och kan beskådas inifrån. Chefshistorikern blir alltmer transparent eftersom hon tillbringar så mycket tid i framtiden. Hennes medhjälpare kallar henne ibland chefshysterikan, hon oroar sig så mycket för alla framtider. Ibland lånar hon in medhjälpare från framtiden, hon tar lite av den personens framtid, men inte så mycket så att de rubbar helheten så länge hon lämnar tillbaks dem i tid. Det är inte troligt att detta beteende skulle sanktioneras från annat håll om det kom ut, men med så mycket framtid och så begränsade resurser, vad kan man göra?
Själv heter jag Cykla. Jag tillhör Sökarna. Egentligen vet jag inte så mycket om ovanstående, jag vet faktiskt inte ens varför jag själv existerar. Någon gång har någon berättat att jag och de andra sökarna är alla de foster som inte fått komma till världen för att vi blev aborterade eller att den mamma vi skulle ha haft fick missfall. Men detta minns inte jag. Ingen minns det, vi har helt förlorat vårt kollektiva minne. Vi minns vad vi heter och vilka våra vänner är, och vi minns det endast för att vi varje morgon talar om det för varandra. Vår Föderskas enda uppgift är att ge oss livet, hon ger oss under tystnad stor tröst och kärlek, men vi är utlämnade åt varandra för att lära oss hur man lever. Vi har uppfostrat varandra och är helt beroende av varandra för att känna oss trygga.
En gång i tiden försvann våra ledare. Var det när vi levde eller var det långt innan? Vi minns inte. Vi minns inte varför vi är en grupp eller vad vårt syfte är. Vi vill ha svar på det, så nu har jag och tre av mina vänner blivit uppskickade till Överstockholm för att leta efter Draken som efter att hon blev besegrad av S:t Göran kröp neråt till underjorden och nu ligger där och ser, hör och vet allt. Hon ska ge oss svar. Nu ska vi bara hitta platsen där vi kan få ställa henne våra frågor.
Överstockholm är stort och skrämmande. Vi har aldrig varit där. Vi måste hålla ihop. Vi flätar vårt garn till minnesband att sätta runt våra armar. Ett band för varje viktig händelse. När Draken gett oss svar kommer vi minnas vad varje band betyder. Vi packar proviant, varma kläder, ficklampor och garnnystan och ger oss iväg... Jag, Igen, Täcket och en annan vän jag redan hunnit glömma namnet på. Vi ger oss iväg för att återfå vårt kollektiva minne... Hoppas bara att vi sedan hittar tillbaka hem. Täcket, du fick väl med dig kartan?
Idag har jag åkt mellan Gotland och Fastland över ett stormigt hav. Det var hemskt. :-/
