Ett kärt återseende och ett kärt nyseende

Ikväll är jag i Västerås, på TRiXarnas förfest till Västerås Kulturnatta som är imorgon. Så himla fint att träffa dem alla igen, efter att ha hängt så intensivt med dem under hela sommaren. De blev verkligen min sommarfamilj och det var dem jag syftade på i mitt förra inlägg då jag skrev : "var tog alla vägen?".

Jag älskar verkligen de här människorna. Och nu ska jag vara här hela helgen. Tjohoo! Sova på Johans köksgolv och imorgon ha mysigt häng. Wow.. jag är bara uppfylld av kärlek just nu. Det är en skön känsla att ha i kroppen. Jag sitter uppe på kontoret och nedanför spiraltrappan sitter alla andra, dricker te, öl, läsk och drinkar, vad som nu passar dem bäst. Om en stund ska Alexandra och Jeanette göra ett ringnummer och jag känner att jag är hemma här. Tack vare vårt intensiva umgänge i somras, då vi verkligen lärde känna varandra så känner jag att jag bara kan vara här, och att jag är välkommen. Fina fina, för mig nya vänner.

Imorgon kväll, under Kulturnatta, ska Johan och Erik repellera nerför Västerås Klocktorn. Det är typ 70 meter högt. De ska repellera samtidigt som klockorna (som är sjukt ostämda) spelar något nykomponerat stycke kvällen till ära. Dessutuom blir det en del pyroteknik. Jag tror det blir ett väldigt fint nummer, men jag kommer be till högre makter att repen verkligen sitter fast. Jag litar ju på killarna, såklart, men.. ändå..

Presenten
Nu ska jag ner till festen igen, sjunga en sång, prata med folk och kramas. Hurra!
Jovisst ja! Jag har också fått två helt nya vänner. Eller nya och nya.. nya irl i alla fall. Tommy och Jorunn. Vi har en massa gemensamma vänner och har haft varandra på Facebook i ungefär ett år och har där haft ganska nära kontakt. Och ikväll fick jag äntligen träffa Tommy som också är här. Verkligen superkul! Han gav mig en present, ett jättefint brickbandskit. Jorunn har på grund av att hon genomgått cellgiftbehandlingar inte kunnat åka ner till Gotland i år, som hon brukar och det visade sig att hon uppskattat mina frekventa statusuppdateringar under sommaren och att det har känts som om hon nästan var där själv.
Tänk att mitt egna behov av att få tala om för världen hur mina dagar ser ut, kan ha gett någon annan något bra. Och så fint att tala om det för mig genom en liten present! Hurra för fina, varma människor.

Imorgon ska jag hem till dem och fika. Ytterligare två fina, för mig nya vänner... <3