Slängpolska och fiol.

När jag var liten var min pappa ordförande i en hembygdsförening. Då arrangerades någon gång om året en spelmansstämma och jag dansade med gubbarna på dansbanan. Schottis, polska och hambo. Kjell var så lång och jag så liten, så liten som en femåring är, att när vi snurrade stod mina ben rätt ut i luften.

Sedan slutade de där spelmansstämmorna och därmed slutade även mitt folkdansande. Jag har sedan dess i bakgrunden haft en längtan efter att dansa igen. Och att lyssna mer på folkmusik. Att gå på stämmor och folkmusikfestivaler. Fast eftersom ingen av de vänner jag umgåtts med har haft det intresset så har inte heller jag gett det utrymme, utan har ägnat mig åt andra saker som jag också velat göra.

Men, så i våras, träffade jag E, som befann sig i just folkmusikvärlden och han tog mig med på dans en kväll. Tänk att jag så många år senare fortfarande mindes stegen. Jag kände att det nog snart kunde finnas lite plats i mitt liv för folkmusiken... Allt har sin tid liksom.

Allt har sin tid. Och nu är det tid för slängpolska och fiol. Förra veckan fick jag ett infall och bestämde mig för att lära mig spela fiol. Jag ringde en av mina bästa vänner som är violinist och fiolpedagog och frågade om hon kunde tänka sig att undervis mig och det ville hon såklart. Så nu har jag haft min första lektion, jag har varit och hyrt en fiol på Kulturskolan i min kommun och nu är det då bara att öva. Öva och öva. :)
Jag får se hur länge jag har tålamod med detta projekt, mitt mål är inte att bli proffs, men att bli så pass bra att jag kan vara med och spela "buskspel" på stämmor och danskvällar.

Och varje söndag är det folkdanskväll och sedan några veckor tillbaka går jag leende dit och får mitt behov av slängpolska tillfredsställt...