Ställer du Frågan om julen?

November är här. I affärernas skyltfönster syns fler och fler adventsstjärnor och julklappstips. Snart, om bara ett par veckor kommer många människor börja fråga varandra den sedvanliga Frågan om hur man ska fira sin jul. Jag avskyr den Frågan. Eller nej. Jag avskyr den inte, inte längre. Det fanns en tid då jag avskydde den, men nu tycker jag nog mest att den är lite tröttsam.

Jag har funderat på varför folk ställer Frågan. Kanske är det inte så mycket av intresse för hur andra firar sin jul, utan mer för att själva sen få Frågan tillbaka så att de kan få berätta om hur fantastisk deras egen jul är. Eller man kanske är genuint nyfiken och vill jämföra. Eller, som en vän till mig sa, ofta är det nog helt enkelt bara ett naturligt sätt att inleda en konversation, så här års. Hursomhelst, oavsett anledning, så uppfattar jag det som att det finns en slags stolthet över att få berätta om sin stora familj, de roliga lekarna man ägnar sig åt, hur stor julklappshögen är och ens egen farmors särskilt goda julskinka. Jag har själv känt den stoltheten emellanåt, när jag själv haft fina jular att berätta om.

Man är glad över att ha någonstans att samlas den 24 december. Att träffa sin släkt, att få ge och ta, öppna paket, sjunga sånger fint eller falskt, beroende på hur musikalisk släkt man har. Äta sill, knäckebröd, Edamerost, alldeles rund med rött hölje, patéer, pajer, skinka, revbensspjäll, gröt och pepparkakor. Dricka glögg. Tända ljus, klä barnen i röda klänningar eller den sötaste lilla pullovern du någonsin sett. Allt det där händer ju automatiskt, på rutin, efter tradition. Så som det alltid har varit. Knäcka nötter, käka fikon. Karl-Bertil och Kalle Anka. Kan du vissla Johanna? Vem är det som är julvärd i SVT i år? Visst funkar han väl, men inte slår han Arne Weise.

Så länge livet någorlunda ser ut som det alltid har gjort så bara sker allt av sig självt. Alla har sina invanda roller, alla vet hur man vill ha det och hur det ska bli. Jag tror att man ofta glömmer att reflektera över Vad man har, ja, till och med ATT man har det. Det liksom bara ÄR som det är.

När jag var liten reflekterade jag aldrig över det där. Det var bara som det var, storjular hos farmor, med gigantisk julklappshög och en massa mat. Varannan jul kom mormor och morfar till oss. Vi följde traditionerna. Några år senare började släktens alla familjer välja att fira jul på varsina håll istället för att samlas och vi firade jul hos min gudmor med vänner, det skapades nya traditioner, det var mysigt och allt var frid och fröjd. Ytterligare några år senare upphörde även jularna hos gudmor och då firade mamma, pappa, jag och syrran små mysiga jular tillsammans.

Men så kom det en ny tid då mina föräldrar separerade och därmed separerades vi alla även från den lilla jultradition vi hade kvar. Pappa hade egentligen aldrig varit särskilt intresserad av julen, han valde ofta att åka till jobbet och köra buss en stor del av julafton. Han hade mitt diadem med blinkande tomtar på sig och han njöt av att hälsa alla julresande en God Jul. Det gör han fortfarande.

Min jultradition började därefter bli ganska rörig. Nej, förresten, inte rörig, men rörLig. Den är sällan samma jul år från år. Vart jag firar min jul beror på vilka människor som finns runt mig det året. Har jag en pojkvän så blir det oftast hos hans familj. Är jag utan pojkvän så blir det där jag blir inbjuden. Kanske hos en vän. Kanske hos mina kusiner.

Nackdelen med detta är att jag någonstans längtar efter och önskar att jag hade en egen, fortfarande levande jultradition och jag saknar den jag har haft.

Fördelen är att jag får uppleva en massa olika fantastiska jular. Jag får en inblick i andra människors starkaste tradition, jag får dela en magisk helg med olika människor jag tycker om och även med vissa människor jag aldrig träffat tidigare. Det är fint!

Den avund jag kan känna när jag hör om hur andra ska fira sin jul är något lindrigare nu än för några år sedan. Det är därför jag inte längre avskyr Frågan. För jag har accepterat att mitt liv ser ut som det gör och jag kan uppskatta det fina i att fira jul på det rörliga sättet. Och nu, till skillnad från när jag var liten, så reflekterar jag över det där med julen. Därför att jag år från år inte vet var jag kommer att vara, eller om jag ens kommer att ha en jul att fira.

Jag tror att de som oftast ställer Frågan är de som har fasta jultraditioner som fungerar bra. De som inte ställer Frågan låter bli, antingen för att de helt enkelt är helt ointresserade och inte ens kommer på tanken att fråga, eller för att de, liksom jag, tycker att det är lite smärtsamt att höra om andras fina jultraditioner när man själv saknar och längtar efter det och att det är lite tröttsamt att behöva berätta om sin egen jul, speciellt den här tiden på året, då det inte ännu är bestämt vart man ska ta vägen.

Så ska du fråga mig Frågan, fråga mig först när det är en vecka kvar till julafton, då kanske jag vet och då har jag också något fint att berätta om. Ska du fråga mig något julrelaterat alls innan dess så skulle du kunna fråga mig om jag vill följa med dig.

Och ja, jag vet att alla inte har den där julen som verkar så bra och som jag längtar efter och avundas. Jag vet att många familjer bråkar värre än någonsin den dagen jesusbarnet med sitt helgonlika leende får vila i sin krubba. Många har så stora, frånskilda grenar av sina familjer att de måste stressa runt för besöka både tre och fyra stycken hem under julhelgen, bara för att. Bara för att man ju   m å s t e   ses och säga God Jul. Så har det ju alltid varit. Tradition. Även om man inte längre är samlade under samma tak, så ska man ändå försöka hinna ses under de här tre Viktiga dagarna. Allt är inte frid och fröjd hos alla. Men du som har det fint, glöm inte bort att uppskatta det du har.

Jag blir nyfiken och har ett par frågor till dig som läser detta:

Har DU en sån där fin, traditionell jul med familj och släkt?

Är DITT traditionella julfirande något du liksom bara tar för givet eller reflekterar du någonsin över att du har något som många andra inte har?

Är du en av dem som så här års brukar inleda ett samtal med frågan: "Hur ska du fira jul?"?

Och sista frågan: Har du någonsin bjudit in någon utomstående att dela din jul med dig?
Det har min familj gjort. Det var en gammal ensam, dement tant som var vän till min mormor. Under granen låg det en symbolisk julklapp till henne, en chokladask. När hon öppnade paketet fällde hon en tår av glädje...