Någon...

Jag längtar efter Någon att bygga sandskulpturer med, Någon att läsa en bok för när vi ligger i hängmattan, Någon att simma ut utanför vassen med, till det där lite djupare vattnet som känns så läskigt. Jag längtar efter Någon att cykla med längs grusvägarna, Någon som nickar instämmande när jag säger att det luktar skog. Någon som tittar mig i ögonen och ler, oavsett om det är han eller jag som drar i årorna när vi ror ut i solnedgången en lugn sommarkväll. Om det är han som ror får han gärna ro utan tröja så att jag ser hans fantastiskt fina magmuskler arbeta.

Jag längtar efter Någon som säger att jag är vacker, som tar mig i handen och smeker den med sina fingrar. Någon som säger att min hud är mjuk och att han älskar att ta på den. Någon som flinande ryser när jag rör mina händer längs hans lena och starka armar, där vi ligger på en filt i gräset. Någon som säger att han vill vara mig nära och som visar det med hela sitt jag.

Jag längtar, efter Någon som lägger en filt över mig när jag fryser, som kryper intill mig framför brasan när vintern är kall. Någon jag varsamt får hälla varmt vatten över, på bryggan när vi bastar och som jag aldrig får nog av att vila ögonen på.

Jag längtar efter Någon som lyfter mig när jag gråter, som klappar mig varsamt och som förstår vad som är fel. Jag längtar efter Någon som liksom bara vet hur mycket mjölk jag vill ha i mitt te. Jag längtar efter Någon att skratta så mycket med att vi ramlar omkull.

Jag längtar efter Någon som för mig och som låter mig föra honom, i en fullkomligt synkad dans som aldrig tar slut. Jag längtar efter pirret i magen, efter längtan själv och efter besvarad kärlek. Jag har varit ensam i nästan två år nu, nåja inte ensam direkt, jag har många vänner jag skattar högt, men jag har inte haft den där Någon. Jag har gjort ett par försök, men det ska så mycket till från bådas håll för att det ska kännas tillräckligt rätt för att satsa på. Det där med att träffa Någon man vill leva och uppleva allt med är svårare än jag hoppades på.

Men endera dagen står han väl där. Antagligen när jag minst anar det. Han, den där Någon, som jag tycker är vackrast, finast, underbarast, snyggast, härligast, skönast och som hör ihop, med mig....