söndag 2 januari 2011

Hur man kan vara glad HELA tiden!

Min vän (eller, egentligen är vi nog mer bekanta, fast jag tycker om att kalla även bekanta för vänner).
Så... Min vän Johanna kommenterade mitt förra blogginlägg och där skrev hon bl.a. att hon för några år sedan ofta fick frågan hur hon gjorde för att hela tiden vara så glad.

Även jag känner igen den där frågan, från förr: "Hur kan du ALLTID vara glad?"
Den fick jag allt som oftast höra när jag var yngre. Då var jag sprallig, skrattig, i princip alltid glad och full av energi. Jag liksom bara var sån, utan att jag visste hur eller varför. Men så tappade jag det där nånstans på vägen, precis som Johanna gjorde. Det hände så många saker i livet som gjorde mig trött, deppig, allmänt förvirrad och ledsen.

För två år sen var jag fast i ett jobb som jag verkligen vantrivdes på, jag hade panikångest och grät mer eller mindre varje kväll i ett halvår för att jag inte ville gå till jobbet dagen efter. Till slut sa jag upp mig och avslutade äntligen tjänsten i augusti för 1½ år sedan, men hamnade strax därpå helt ofrivilligt i en separation från min dåvarande sambo och då kände jag bara att NEJ, ska jag nu gå runt och vara ledsen i ett halvår/år till? Ja, tydligen skulle jag det, jag förstod ju att jag måste tillåta mig att sörja, men jag bestämde mig också på fläcken att jag minsann skulle se till att sorgeprocessen blev så smärtfri och kort som det bara gick och att det, när det hela gått över skulle vara nog med smärta, tyngd, depp och sorg. I alla fall den sortens fullständiga ledsenhet som tagit över hela mitt liv.

Jag hittade strategier och följde dem och nu är jag ju -generellt- oftast glad, igen. Men nu är det på ett annat sätt än förr, det i sig är ju inget negativt alls, fast nu får jag mer aktivt jobba för att fortsätta hålla mig glad och jag får göra medvetna val. Jag väljer hur jag ska hantera det som händer och jag ser till att lägga tid och fokus på sådant som får mig på gott humör. Förr bara var jag glad, utan att jag reflekterade över det så mycket. Nu är jag medveten om att jag är glad, för jag känner skillnaden mot hur det var när jag var ledsen och jag reflekterar nästan varje dag över det. Jag känner mig stark, stolt och tacksam mot mig själv.

Jag är värd att må bra. Och det är du också.

2 kommentarer:

  1. Jag gick igenom en jäkligt jobbig skilsmässa för snart 2 år sedan. Innan dess var det inget vidare heller. För 1½ år sedan blev jag även uppsagd från jobbet.

    Har haft en svår period tidigare i livet. Sommaren 92 blev min lillebror mördad. Veckan efter begravningen blev jag uppsagd från mitt dåvarande jobb.

    Jag har faktiskt lite svårt att hitta glatt humör. Självklart kan jag skratta och ha kul men mitt normalläge är nog numera lite dystert.

    /TB

    SvaraRadera
  2. Du har gått igenom svåra och tunga saker TB, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att förlora sin bror, det måste ju vara en av de största sorgerna man kan känna.

    Hoppas att du hittar sätt att finna inre frid och glädje, trots din enorma förlust.

    SvaraRadera