Nu har det vänt!

Nu, äntligen har det vänt, helt!

Idag kände jag för första gången sedan min och Andreas separation, att det endast är bra att det hände och rakt igenom tacksamhet över allt jag upplevt till följd av att min livssituation ändrades. Fram tills nu har jag, förutom att jag känt mig glad för alla människ,or jag mött och allt roligt jag har börjat med det senaste året (och som jag med största sannolikhet inte hade gjort ifall jag varit kvar i förhållandet) också känt en ganska tydlig besvikelse över att ha tvingats ifrån något som var så tryggt och bra till en mycket mer otrygg och rörig tillvaro.

Men så idag, på väg hem från bussen så kom det bara över mig. Ren och skär lycka och glädje över alla de här bra sakerna som händer nu utan att det fanns ett "men". Istället en sorts tacksamhet över att jag inte är kvar i förhållandet. (Vill poängtera att förhållandet inte var dåligt på något sätt, tvärtom, jag har svårt att tänka mig ett mer sunt och bra förhållande).

Förut kände jag att det var kul med allt det här som händer nu, men att jag inte hade bangat en sekund om det på något magiskt vis gått att knäppa med fingrarna och fara tillbaka ett par år i tiden och få vara i det där trygga.

Idag kände jag för första gången att jag visst hade bangat. Alla gånger. Jag vill inte vara utan mina nya vänner och allt det här som jag nu ger tid och som jag troligtvis inte skulle ha upplevt om jag inte kastats ut i ett nytt liv. Livet är så spännande och jag är glad att jag lever det fullt ut och mår bra i det. Nu. <3