En vän till mig liknade det vid en gunga. Den gungar upp och den gungar ner och det bästa man kan göra är att bara gunga med. Att följa gungans rörelser och inte streta emot. Stretar man emot tar ju farten slut till slut. Jag tyckte det var en rätt schyst liknelse, som överrensstämmer med min egen livsfilosofi. Och jag tänkte att man vill ju liksom inte hoppa av i farten heller. Och inte vill man att farten ska ta slut helt, vad är det då för roligt kvar?
Det som händer det händer, i viss mån kan man påverka det, styra det och planera hur man vill att fortsättningen ska se ut. Men blir det inte som man tänkt sig och det inte finns någon möjlighet att i efterhand styra om det så att det blir precis som man ville, så är det lika bra att bara gunga med och hitta ett annat sätt som också känns bra.
Kanske vända gungan åt ett annat håll och uppmärksamma dem som frågar om de får hoppa på. Bjuda med befintliga och nya vänner på färden och tillsammans utforska luften man far igenom. Bara man själv inte hoppar av.
Och ibland, när gungan börjar snurra, gunga snett och när farten blir ojämn, då är det skönt att vara fler som kan rätta till det och styra gungan åt ett bättre håll.
Idag har varit en bra dag. Jon och Maria var här på lite käk och jag har bakat goda brownies. Jag hoppas att jag imorgon känner mig stark, pigg och motiverad nog att ta tag i företaget och lite annat som skulle behöva styras upp. Hm. Kanske leta upp det där presentkortet på massage som jag har liggandes nånstans.. Hoppas det inte har gått ut. :)
Och förresten. Vad är tid, egentligen? Kanske bara vårt eget påhitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar