Att tillåta mig vara alldeles lagom duktig...

Tisdag 13 oktober 2009

Nu har jag varit här en vecka. Känns på ett sätt som att jag varit här mycket längre. Under helgen var här en grupp italienare för ett seminarium om Krishnamurti, en guru som förespråkar att leva i nuet, att det förflutna inte finns längre mer än som minnen och att man typ inte kan planera för framtiden. Det var trevligt att ha lite fler folk i huset, de var trevliga och tyckte det var kul att prata med oss ickeitalienare. Dock fanns ingen som helst tid att vara i kyrkan, den var ständigt ockuperad.

Idag är solen tillbaka, de senaste dagarna har varit kalla och mulna, igår var det dessutom ett rejält åskväder under större delen av eftermiddagen. Nu är som sagt ljuset tillbaka, det är en vacker höstdag men det är lite kyla i luften. Den där högsommarvärmen som var mina första dagar här är som bortblåst, tror inte att jag får återse den heller…

Trots den vackra och harmoniska omgivningen brottas jag med en ganska obekväm känsla: känslan av att inte göra rätt. Santi är rätt extrem i sin övertygelse om att ta vara på naturens resurser så mycket det går och jag håller ju egentligen med honom. Jag tycker det är fantastiskt bra när man hushåller med vattnet, elen , odlar själv, köper närproducerat osv. Men jag går runt här och är rädd för att han inte ska tycka att jag gör tillräckligt. Det känns som att han kontrollerar hur jag gör allting för att se om jag tänker rätt.

Åh, det är så dumt, egentligen tror jag inte alls att han gör det, det är antagligen bara något som ligger i mig. Men han har påpekat vissa saker och gett mig/oss tips på hur man kan göra det ännu mer effektivt. Som att inte glömma skrapa ur all deg med slickepotten för att så lite som möjligt ska gå till spillo (jag tyckte faktiskt att jag lämnat kvar ytterst lite, men tydligen gick det att skrapa ännu mer) eller att skölja av sin tallrik i kallvatten, för annars ligger det ju kvar varmvatten i 4-5 meter rör som bara går till spillo sen eftersom det inte används och kallnar=kostnaden blir hög jämfört med vad man får ut av det. (Jag tänkte ju dessutom på det och använde inte varmt vatten, det var knappt ens ljummet, men tydligen så ska det vara riktigt kallt).

Det är som att jag låter mig själv få dåligt samvete så fort jag har datorn på, så fort jag sköljer av något innan jag ställer det i diskmaskinen (för han kanske vill spara på vattnet och hellre ställer in oavsköljda tallrikar i diskmaskinen), osv.. Jag trivs bättre de stunder han inte är hemma, då behöver jag inte tänka på sånt, för han märker det ändå inte. Dessutom så har jag inte talat om att jag köpte salsiccia och salami som jag nu i hemlighet gömmer i hans stora kyl i källaren. Kanske skulle han ta illa upp om det ligger kött i hans supervegetariska kyl. Men jag vet ju inte. Antagligen borde jag fråga. Men jag fegar. ;)

Så nu brottas jag med min vilja att göra rätt från början och visa mig duktig, att jag minsann redan är en god människa och tänker på allt sånt (höga krav på mig själv) och försöker att inte visa det jag känner utåt, utan låter min starka självkänsla svälja stoltheten och istället ta in och lära mig mer om hur man kan göra. Det är väl bra? Men ändå grämer jag mig varje gång jag inte tänkte på det sättet eller inte gjorde det tillräckligt noggrant, speciellt när jag faktiskt tänkt på det, men inte tillräckligt extremt då… tydligen…

Jag måste komma bort från den här känslan, jag kan ju inte gå här i tio dagar till och känna mig stressad och obekväm, det är verkligen inte därför jag är här. Jag får helt enkelt bara försöka ta det för vad det är och inte göra någon stor grej av det. Vad spelar det egentligen för roll i det långa loppet om en gubbe i de italienska bergen inte tycker att jag är lika noggrann som han själv när det gäller miljövänlighet?

För jag är ingen stor miljöbov, det finns de som inte alls tänker på att spara energi och att gå till återvinningen varje vecka. Jag har länge haft en vilja och drivkraft att ta hand om vår jord och jag har trots allt lärt mig en några extra bra grejer jag kan fortsätta med när jag kommer hem och det är ju faktiskt egentligen bara bra…

Förresten, vi skördade druvorna på baksidan av huset idag och nu kokar vi druvsaft.
Alltså har jag det fortfarande rätt bra, såklart. :)