Reseberattelse tisdag 6 oktober 2009

OMG!! Halleluja, Hurra och Tjohoo!!
Jag åt just det godaste färska fikon jag n å g o n s i n ätit. De växer här utanför på träden.
Jag har det bra!

Min italienska vistelse alltså börjat. Min första wwoofingupplevelse, mitt egna lilla äventyr, min själsresa… ja… jag skulle kunna kalla den för många saker. I morse när jag vaknade här på en främmande gård i Italien kände att jag längtade hem till den trygga, bekväma lägenheten i Stockholm. Jag längtade efter min vardag, efter mitt sovrum, min soffa och efter Andreas närvaro och undrade lite vad jag gjorde här. Precis den känsla jag varit rädd för att känna. Men där hemma är ju situationen som den är och jag är ändå på väg ifrån det boendet och den vardagen. Jag måste släppa taget. Och den här resan är ett steg på vägen.

Jag vill gärna veta varför jag gör saker så igår när jag satt på flyget funderade jag på syftet med resan. Jag vet ju vad som lockar mig med den, det är att träffa nya människor och se nya platser, men det finns ju egentligen bara en anledning till varför jag ger mig ut på den just nu och jag försöker komma bort ifrån känslan att det är en flykt och istället fokusera på att göra resan som om jag hade gjort den vid vilket annat tillfälle som helst. Men jag kommer ju onekligen att använda en del av tiden till att bearbeta mitt förlorade förhållande med Andreas och fundera på vad jag ska göra när jag kommer tillbaka. Var jag vill bo, hur jag ska få jobb osv. Men dessa funderingar hade jag ju haft nu oavsett var jag hade varit och på det sättet är det ju faktiskt bättre att nu vara på en helt annan plats än i hemmet där vi båda bor kvar. Dessutom kommer jag ju bli upptagen med en massa andra saker så att jag inte heller funderar ihjäl mig. :)

Till sist funderade jag också på om det verkligen måste finnas ett syfte. Kanske skönt att skita i syftet och bara göra detta utan att jag måste veta varför….

Hursomhelst, nu är jag här på Casa della Pace. Igår kväll när vi äntligen kom fram efter vår 7 timmars bilresa från flygplatsen i Bergamo så var det redan kolsvart ute och jag kunde inte se någonting av omgivningarna. Jag var dessutom sjukt trött eftersom jag bara sovit tre timmar natten innan. Det var Santi, som äger Casa della Pace som hämtade mig på flygplatsen. Lyckligtvis skulle han hem från sin semester i norra Italien och kunde plocka upp mig i Bergamo. Helt perfekt, så slapp jag tågkostnaderna. :)
Det första jag gjorde i morse var att gå en vända runt gården. Den är fantastiskt vacker. Huset är ett gammalt stenhus, men träbjälkar och andra rustika inslag. En del av huset är ihopbyggd med en gammal kyrka som är omgjord till yogasal. En annan del av huset består av ett sju fina, unika gästrum, varav jag själv för tillfället är inhyst i ett. De används vanligtvis av de yogagrupper eller meditationsgrupper som kommer hit. På torsdag kommer just en sådan grupp och då får jag antagligen flytta upp i huvudhuset.

Här finns också en sjuuukt gammal sliten och halt hund, två gamla keliga katter, ett gäng små höns, en tupp och en åsnefamilj. Åsnorna! Jag blev helt kär i dem! Fölet är lite skyggt för människor än så länge, men mamma åsna är väldigt kelen. :)

I huset finns för närvarande även Misa från Japan och Brent från Nya Zeeland. De är supertrevliga och har redan varit här en längre tid. Skönt att det inte bara var jag, det hade kunnat bli lite ensamt. ;)

Jag glòmde tyvàrr sladden till kameran sà jag kan inte ladda in foton àn. Fàr be Andreas posta den.

Och jag trodde att jag ätit den godaste müslin redan, den rostade som Andreas gör hemma är svårslagbar. Men den här! Den här müslin slår allt jag tidigare ätit. Müsli med färska mandlar, pumpafrön och russin. Alltihopa varsamt rostat. Och så får man äta den med helt nyproducerad, hemlagad naturell yoghurt! ! Fantastiskt! Den enkelheten här innebär ju lyxfrukost för mig. Imorgon kommer min müsli få sig ytterligare tillskott av gårdens fantastiska fikon och valnötter. Hurra!!